Att avsluta en kärleksrelation är sorg. Hur du än är, hur jag än är. Avslutas relationen mot ens egna vilja är det stor sorg som var och en känner av på sitt sätt.
Vad är ett bra avslut? Den lämnade vill alltid ha ett bra avslut; bara prata en gång till, försöka förstå en gång till osv. Undermedvetet är det inte ett bra avslut man vill ha; man vill ha tillbaka = ett bra avslut, det bästa avslutet är en ny början.
Man behöver inte förstå allt. Man behöver egentligen bara respektera att den andre vill lämna. Inte vill fortsätta.
Bra avslut finns inte. Det finns bara dåliga eller jävligt dåliga avslut.
Att bli lämnad är att bli sårad.Man kan inte söka skydd och omvårdnad hos den som håller i kniven, den som lämnar en. För den personen kan inte hjälpa det; men varje möte är ett nytt knivhugg.
Är det slut så är det. Ur syn ur sinne.
Utsätt dig inte för att bli påkörd, gå inte rakt ut i gatan utan att se dig för.
Jupp. Livet går väl vidare även om det är jävligt tufft. Och kommentarer som: det var ju dumt och köpa huset/lägenheten. Var det så genomtänkt. Hur gör ni nu. Måste man försvara sig med att det faktiskt var genomtänkt för 2 år sedan? Mycket pengar osv.